Vi förstod, att under den stora stenen vi nyligen klättrat över bodde Trollen, vi kunde höra näcken spela sin vemodiga melodi, bara vi lyssnade tillräckligt noga, huldran lockade förföriskt i vägkanten och älvorna dansade sin skira dans över ängarna.
Månen lyste varmt över granarna och lyste upp vägen för kor och hästar, som var på väg till nattens vila efter en lång dags arbete.
Vi tog varandra i hand och vandrade hemåt i nattens mörker, tillsammans under månens skyddande sken. Och vi följdes åt av dom som i skydd av skuggorna avvaktande tittade på oss, väntandes på att vi skulle komma ut till dem . . .
Visa vid Midsommartid
Du lindar av olvon en midsommarkrans och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står,
I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn,
i långdans, i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans
där Ull-Stina, Kull-Lina går.
Nu tager du månen från Blåsbergets kam
att ge dig en glorias sken.
Och ynglen som avlas i gölarna slam
blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Gull-Fina bor.
Inatt skall du somna vid Svartrama damm,
där natten och mossan är len.
Text Rune Lindström, Musik Håkan Norlén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar