Men den lämnar ingen oberörd ... den skånska vintern, det svenska vemodet, lugnet ... ja kalla det vad ni vill.
Det jag tänker på är ju november dimman, mörkret som kryper på, dagarna som kom och gick i ett dis.
Men ändå, lugnet.
Helgen som gick gick vi långa promenader i skogen och njöt av tystnaden och varandras sällskap. Fridfullt. Och det blåste inte. Inte ett löv rörde sig. Njutning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar