Tro det eller ej, men idag blev det av, det som vi så länge hade väntat på: ANKMATNING! :D
Yeah! Vilken triller!!! En anka bet mig nästan i fingret av upphetsning över vårt ypperligt fina bröd (inte alls torrt, inte aaaaalls torrt ...).
Kajsa kastandes bröd så hon nästan själv trillade i och massor av ankor runtomkring som talade om att JUST DOM också var hungriga. Alla utom den lilla blyga ankan som höll sig mitt i dammen, kacklandes så högt att alla andra omöjligt kunde få en syl i vädret ..... ;)
Action en lördag eftermiddag! Wohow .... :D
Haha, nu måste jag skratta igen! ;-) Själv är jag livrädd för ankor - ja, allt med vingar (okej då, egentligen alla djur förutom katter ;-))
SvaraRadera