Ibland undrar jag lite hur man tänkte. Lite som citatet "otur när man tänker ..."? (Från: Nalle Puh)
:)
För, såhär alltså. Det har blåst en hel del i Lund idag. I jämförelse mot igår då det var sol lugnt och allmänt behagligt.
Jag passade på att röja i rabatterna igår, klippa ner buskar och rev upp en STOR risig klematis som tagit över en hel vägg nästan. Tusen miljoner löv och massa torra kvistar låg överallt på framsidan i en 1x1 m bred och hög rishög.
Men, latmasken kröp fram igår framåt em.och bet tag rejält, så jag lämnade allt därute bara sådär tills idag.
Tänkte att - ja - den ligger ju bra där.
Vad jag då inte tänkte på var ju att det skulle blåsa idag. Och mån om sina grannar som jag är, så drog jag på mig handskarna när jag kom hem och gick ut och skulle röja.
Så, scenariot idag var som följer:
Fram med kärran, lasta på alla löv
Alla (!) kvistarna blåste av och la sig på andra sidan skottkärran.
Lasta på igen, nu från andra hållet
Blåsa av igen och in i häcken (inte min utan den gröna ... ;)
Släpa upp kvistarna igen, dom jag fick tag på och tredje gången gillt - upp på kärran.
Körandes iväg glatt (?) visslande med min halvfulla kärra (resten ligger hos grannen) och tömde den tredjedel som inte blåst bort på vägen.
När jag kom hem igen stod min goa granne på balkongen och konstaterade torrt:
"Bra jobbat Eva!"
Varför jag inte väntade en dag till? Ja du .... ;)
Ha en go' måndag alla. ; )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar