Dom små liven. Vad man kan tycka om dom. Lida med dom och glädjas med dom. Allt på en och samma gång.
För dagis är sjukt just nu! Dvs. inte dagis i sig, utan barnen på dagis är sjuka! Nästan alla, så ock lilla K.
Influensa, usch och fy!!!
Jag sitter bredvid henne och stryker sakta hennes febervarma panna. Baddar den försiktigt med kalla våta omslag. Precis som jag själv kommer ihåg att min mamma och pappa gjorde. Det var så skönt!
Allt för att få ner den höga febern som just nu härskar i den lilla kroppen. Liten och tunn är den just nu. Ansiktet blekt mitt i ett enormt hårburr.
Mitt i feberdimmorna kallar hon på oss och berättar historier som vi efter ett tag förstår är feberyror blandat med mardrömmar.
"Pappa, pappa, dom får inte prata så högt, det gör ont i mina öron".
Det är bara det att ....... här är alldeles tyst min vän. Inga höga röster, ingen musik, utan endast febern som sliter och river i din kropp.
Så efter att ha letat runt i hela Lund efter BarnAlbyl mot febern och fått inse att dom minsann är slut överallt, då förstår man att vi är inte dom enda som ärsjuka.
(Förresten, visst kommer ni ihåg smaken på dessa tabletter, trots det är många, många år sedan man själv tog en BarnAlbyl.)
Så nu önskar vi oss bara värme, sol, vår och ingen mer influensa och håller alla tummar för att mamman och pappan är immuna ...
Vilket vi är lite, lite, lite tveksamma till att vi är ... men hoppet överger en aldrig!
Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar