Funderingar

Ibland måste man bara undra vart vi är på väg.

Med vårt förhållningssätt till andra människor, (och för att inte tala om djuren ,,,, jag ryser).

Hur kan det komma sig att man tänker mer och mer på sig själv och sin egen vinning?
Mer pengar, mer prylar, rätt prylar och bara kräva mer mer och mer, men aldrig ge.

"Jag och mitt och lite till, men sjutton du och ditt och knappt det". Märkligt.

Visst, man ska alltid stå sig själv närmast, det ska man aldrig glömma bort och det är jätteviktigt.

Men... vad hände med medmännskligheten, omtanken om sin "granne" (och då inte bara i ordets rätta mening). Att hjälpas åt. Att plocka undan efter sig? Eller, nähä, det är ju alltid "någon annan" som gör det åt en ...

Och Gud förbjude att hjälpa en person som har mkt att göra, nej nej, "none of my business". Bara att blunda och gå förbi.

Eller en sån enkel sak som att säga HEJ till personen man möter. Var tog den enkla hyfsen vägen? Brr ...

Ja, jag är sur idag, riktigt SUR!

På personer som har det så bra, så bra och ändå kan bete sig så man vet inte vad!

SUCK! Inga mer kommentarer på det.

Men glöm inte bort att alla kan bli den "andre" och då är det snopet om folk helt plötsligt bara går förbi och inte "råkar" se en ...