Längtan

Det är märkligt det där med att mötas och skiljas. Att längta efter någon, att sakna och inte ha dom där.Vissa möten är flyktiga, vissa lämnar spår för livet.
Vissa människor är långt bort även om dom är precis bredvid och andra finns en nära även om det skiljer tusentals mil emellan.

Även små barn saknar. Man vänjer sig vid personer, man lär sig lita på dom, vänjer sig vid att ha dom där och sen plötsligt rubbas ens banor och dom "finns" där inte mer ... inte så att dom försvunnit för evigt, utan ens vägar möts och skiljs åt ibland.

Lilla Ks kompisar flyttade iväg idag, långt bort, inte bara flyttade, utan tog planet och flög till andra sidan havet.

Hur förklarar man det för en fyraåring? Man går förbi deras dörr och dom vill bara gå in och ringa på och leka ... men det är ingen där. Leksakerna står kvar ute, cyklarna finns kvar för dom ska skickas iväg. Bara barnen som inte finns där. Det är lite sorgligt ...

Det finns en del människor i ens liv som man tyvärr inte har nära. Som det hade varit så underbart att bara få över på en fika, kunna krama om dom och hjälpa till lite om dom skulle behöva det. För det är ju det där lilla i livet som gör det hela så skönt och tryggt ....