Nytt liv

Jag har funderat.
Vad är meningen med livet, varför är just jag här, vilken är min uppgift och vilka spår kommer jag att lämna efter mig?
Man går upp på morgonen, tar sig till jobb där man måste prestera och ibland strida för att nå sitt (och andras) mål, sen är det dax att åka hem, tvätta, städa, umgås (förhoppningsvis) och sen dags för sängen. Och nästa dag .. samma visa igen.

Grejen är den: jag har det jättebra. Ärligt! Har en underbar liten familj, bra jobb, bor bra, mat på bordet varje dag!
Aldrig någonsin vill jag byta bort min lilla familj!!!!
Men, jag har kommit fram till att jag beundrar dom som vågar/vill/kan starta ett nytt liv.
Inte beundrar som i ordet avundsjuk och inte heller idol dyrkan, men kanske mer imponerad. Eller ... ja ni förstår säkert vad jag menar.

Dom som har en dröm eller som vågar ställa sig frågan: Vad vill jag egentligen göra med livet? Vad vill JAG göra?

Kanske är man är ärlig mot sig själv och kommer på att DET vill jag göra. Men sen, vad händer sen?
Undrar om det bara är jag som har så många grejer som "stoppar" mig.

"Inte kan väl jag"
"Hur ska det gå?"
"Har jag pengar tillräckligt!"
"Vad ska si och så säga"
"Kan jag lämna allt pga. xxx"

Osv. osv.

Vissa släpper allt för SIN dröm, säger upp sig, säljer möbler och lägenhet och seglar/reser jorden runt. Sen kommer dom hem och har ingenting som väntar dom då - ja "det ordnar sig" brukar dom ha skickligheten att kunna tänka. Och när man kan släppa allt på det viset, brukar det också ordna sig! Faktiskt!

Eller dom som har så fast övertygelse att just "det" vill jag jobba med! Som att tex. starta en affär, läsa till läkare eller ha ett "Bed n' Breakfast" ställe. What ever.

Ja ... vad är det som krävs. Egentligen.
Är det tid? Pengar? Utbildning? Eller bara ren jävlar anamma ...

Just nu vet jag inte, förvirrad i tillvaron känns det som.

Vad vill ni göra med livet?

"Det vackraste i livet kan man inte se eller ta på, det finns i ditt hjärta"