Vördnad, omtanke och mkt. annat, jo det ska man ha ... Om människor och om våra djur.
Så tycker lilla K iallafall (ja, jag också faktiskt!).
Stora pådraget blev det häromdagen!
Men, först ska vi gå lite tillbaks i tiden! Modern tog sig iväg i höstas och köpte hem flera paket vårlökar. Vintergäck, scilla, snödroppar etc. Ni som varit med vet att det krävs ett viss mått av tålamod och idogt arbete att peta ner dom i jorden. Så blev dock gjort och vi såg fram emot en underbar vårblomning i vår trädgård.
Eller .... ja låt oss återgå till gårdagen igen.
Vi var ute och lekte lite på fm, kallt, snöigt och tjäle i jorden. K grävde och grävde i snön och helt plötsligt hittade hon en snigel. Eller, tja, skalet av en FÖRE DETTA snigel ska väl erkännas. Men icke dessto mindre, begravas skulle den. Jag förslog att hon skulle stoppa skalet ... eh, förlåt, snigeln under lite snö i ett hörn! Men nix! Här skulle skale... snigeln (!) begravas.
Jaja, låt henne hållas tänkte jag och hon for ut i rabatten som bestod av - trodde jag då - tjäle. Nix, hon hittade fin-fin jord att begrava vårt skal - förlåt -snigel i. Gräva, gräva GRÄVA! Fina högar, blandade med stenar och löv, utgjorde stommen till lilla graven.
Men vänta nu ... stenar sa ni? Nej, nej, nej! Se det var det inte, det var alla mina fina vårlökar som nu prydde sin plats i skalets, sorry snigelns lilla jordhög.
Ja se det var en vördnadsfull begravning av ett styck skal, FÖRLÅT .. snigel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar